Möte i Afrikansk by

Helen hjälper Joseph på med nya kläder

Helen hjälper Joseph på med nya kläder

Min medarbetare och vän Helen och jag var på utflykt från Kampala i Uganda, där vi gjorde ett jobb, och bodde på en liten resort i närheten av Jinja där Viktoriasjön rinner av i Nilen. Vi var ute och red i den vackra naturen och kopplade av på resorten med fin natur och utsikt.

Men en kväll vid fem-tiden gick vi ut på bygatan och mötte där i folkvimlet två pojkar i 11-13 årsåldern som talade till oss trevligt och nyfiket och följde oss på vår lilla promenad. De gillade mycket sin skola berättade de när vi frågade, men den ena pojken gick inte på hela foten, vi undrade varför. Han visade ett elakt smutsigt sår på trampdynan. Har du inga skor, frågade Helen. -Nej det har vi aldrig haft, svarade pojkarna och ryckte på axlarna. -Är det långt till skolan ? -Oh no, we are walking there on 30 minutes.

-Vi kan visa er runt i vår by, det finns en liten väg som går runt genom den och vi kommer hit igen till grinden, till ert ställe.

Vi följde dem och med stor stolthet visade de sin by, de ytterst enkla ofta trasiga hyddor och små hus där människor bor. Många barn utan kläder, med trasiga kläder, smutsiga från topp till tå. Små barn som tar hand om ännu mindre syskon. Men odlingarna var fina och frodiga och sköts endast med handhacka. Pojkarna lärde oss namnen på buskar, bönor kaffe, te, fåglar.

Jag sa till Helen, det finns en marknad ner i stan, vi kan köpa skor imorn och komma tillbaks på kvällen. Utanför vår grind beslöt vi att möta pojkarna vid sextiden nästa dag.

-Vår skola slutar fyra, sedan skall vi vandra ned till Nilen och hämta vatten till våra familjer. Men till sex är vi säkert klara.

De var så tunna och små för sin ålder, men med märklig styrka. Jag gav dem en liten peng var. -Se till att köpa något att äta. De nickade glatt. Buy closed shoes ! Sa de som tips, och log och så skilldes vi.

På marknadens vimmel av begagnade saker lyckades vi hitta gympaskor i någorlunda rätt storlek, varsitt par begagnade jeans och T-shirt. Med stor spänning inväntade vi mötet med våra nya vänner. Halv sex kunde vi inte hålla oss längre och gick ut genom grinden.

Och där var de,  Joseph och Roja ! Förtjusta kom de emot oss. Men folk omkring förstod att något var i görningen och diskret visade oss pojkarna in på en liten väg.

-Vi går till Nilen där vi brukar hämta vatten. Några större pojkar följde efter och vi förstod att våra vänner inte gillade detta, och jag bad dem lämna oss ensamma, vilket de gjorde. Naturen är mycket vacker och pojkarna förhörde oss nu att vi verkligen hade lärt oss alla växter buskar och plantor !

-Köpte ni någon mat igår? frågade vi.

-Ja vi köpte köpte bönor för 100 Sh (50öre, de fick motsvarande 5 kr var). Vi var väldigt hungriga men då blev vi mätta berättade de. Vid sextiden vid ekvatorn skall solen gå ned om en timma och ljuset är varmt och framhäver alla färger i den rika och frodiga naturen längs floden. Vi småpratade om skolan, och vad de gjort under dagen. Det var ganska långt att gå, säkert 30 minuter även till floden och vi mötte många barn som kom bärande på vatten med sina taniga kroppar.

De ledde oss ned till en vacker klippa omkring vilken Nilen forsade med vitt, skummande, klart vatten. Vi tvätade Rojas fot och behandlade den med lite medikament.

-Gör det ont? – Ja, sa han och log. Sedan tvättade de sina kroppar, mycket nogrannt. Helene och jag tog fram kläderna och skorna. I den milda kvällsolen på klippan klädde de på sig sina nya kläder och såg så glada och lyckliga ut som bara två kompisar i den åldern kan vara tillsammans.

På hemvägen stannade de vid en trasig hydda och vi undrade vad de gjorde där. De tog fram något ur sina gamla trasiga smutsiga kläder. Och så kommer de ut med varsin mycket tjock liten pannkaka till oss. Dessa hade de köpt för de små pengar de fått dagen innan.

På hemvägen träffade vi Rojas mamma. En leende men hårt fårad och senig kvinna, mamma till fem barn, maken död sedan många år, sköter jorden själv. Makens bror berättade att hon kämpar för att barnen skall få gå i en bra skola dvs en privat English Primary School som ligger 30 min gångväg från byn. The Public Schools har oftast inte utbildade lärare och inga böcker, det barnen lär sig där anses av många tveksamt. Är det något som nått ut till människor i byarna i Öst-Afrika är det vikten av utbildning. Alla vet att det är utbildning som kan förändra tillvaron för barnen och ta dem från barfotalivet och det tunga slitet i byn utan elektricitet eller några som helst moderniteter.

Vi bjöds in till Rojas mammas lilla hus, där fanns det enkel soffa och ett bord, vilket inte är helt vanligt, men nu var det redan mörkt och vi såg knappast varandra. Men vi förklarade att vi vill hjälpa till med skolavgifterna ( som är 20 USD per termin) till bägge pojkarna, som bägge saknar fäder.

Den gemenskap som vi som mammor kände med dessa mammor var helt naturlig och spontan. Tillvaron kan vara mycket olika, men kampen för barnens bästa och för deras framtid, den är samma överallt.

Våra små vänner följde oss till grinden. Vi lämnade adress och email, Kramade dem och skildes.

Och detta var den allra finaste dagen på vår resa.

| Okategoriserade | Lämna en kommentar

Följetången Strängnäs: Dåliga beslut efterföljs av ännu sämre

Hittills har jag inte träffat någon människa ( förutom politikerna i majoriteten ) som gillat beslutet som Barn- och utbildningsnämnden I Strängnäs tog igår kväll under ledning Fredrik Lundgrens (Fp). Hur kan det vara klokt, att nära nog tömma skolservicen i stadens mest expansiva stadsdel och skicka iväg 10 och 11-åringar över vägkorsningarna  till ett av skolinspektionen hårt kritiserat högstadium mitt i stan?

2010 tog nämnden under ledning av Lotta Grönblad (S) det ifrågasatta beslutet att lägga ned Långbergsskolan och bussa barnen över Mälaren till Karinslundsskolan. Denna skola stod då tom, den behövdes inte där det redan fanns inte mindre än fyra skolor med samtliga stadier representerade, i den relativt glesbefolkade stadsdelen Tosterö. Bussningsbeslutet var ett ödesdigert beslut som nu pressat fram ett ännu sämre.

Vi i Oppositionen  föreslog istället att Långbergsskolan( helt nödvändig för sitt område) skulle vara kvar och att Karinslundskolan skulle hyras ut till annan verksamhet, då den förutom att den stod tom har en attraktiv arkitektur som inte direkt förknippas med skola. De kommunala bolagen SEVAB, liksom SFAB har nyligen bytt lokaler och hyr externt för dyra pengar (KIlenkrysset) istället för att utnyttja kommunens egna tomställda lokaler. Hade Karinslundsskolan uthyrts till annan verksamhet ( tex SEVAB SFAB) hade nämnden sparat ca 4, 5 miljoner kr per år. Pengar som hade kunnat användas till lärare istället. Men inte kan man göra som oppositionen säger, nej, det kan man ju inte! Bättre då att ta ett dåligt beslut, bussa barn över hela stan, och låta pengarna gå till lokaler hellre än till lärare, det ansågs bättre än att oppositionen ”skulle få rätt”.

Och på så sätt försvann en uppskattad F-5 skola i den expansiva delen av Strängnäs. Då blev trycket på den kvarvarande Finningeskolan så stort att man måste göra om den till F-3 för att barnen skall få plats ”på lång sikt”. Och de stackars 10 och 11 åringarna skall ned till högstadiet mitt i stan, förbi vägkorsningar och till ”cafelivet” med allt vad det innebär. Bättre att köra över föräldrar och barn och strunta i 1300 namnunderskrifter än att erkänna att detta blir inte bra!

Prestige är en av dödssynderna för den som intresserar sig för konsten att fatta bra beslut. Allt för många likartade personer som sitter i samma båt och håller varandra krampaktigt i händerna, är en annan dödssynd.

Att inte erkänna att ett dåligt beslut har tagits,  utan istället försöka klara sig undan med ett nytt ännu sämre beslut, som så att säga skall dölja konsekvenserna av det tidigare, det får betraktas som rent destruktivt.

Bra beslutande, handlar till viss del om bra underlag och kunskap. Men än mer om sunt förnuft, mod och förmåga till förutsättningslöst tänkande. En  grupp med högt i tak, och som kan se saker från olika håll, utan maktkamp, men där inte alla är chefens snälla ja-sägare, det är en god garant för bra beslut.

När skall Strängnäs få ett sådant styre ??

| Okategoriserade | 4 kommentarer

Politiken kapsejsar i Strängnäs

Majoriteten i Strängnäs ( C, Fp, S, Mp) har kapsejsat med förslaget att skicka ned Finningeområdets 10-åringar till Paulinska högstadiet. Förslaget är en nödlösning på en alltmer prekär lokalsituation som man i allra högsta grad själv placerat skolorna i. Att vårt barnvänliga och växande område Finninge, där skolan ligger mitt i” byn”, blir av med undervisningen i fjärde och femte klass, strider mot kommunens övergripande vision att vara en trygg kommun med god service, och ett bra liv för gammal och ung.  Att banka igenom förslaget mot så många föräldrars vilja, utan att varken fråga efter, eller lyssna till berörda familjers livssituation och de problem denna omorganisation för med sig, det strider mot kommunens värdegrund som skall baseras på öppenhet och respekt.

Det var fel av majoriteten att ”flytta” Långbergsskolan till Karinslund. Långbergsskolan hade behövts på sin ursprungliga plats i ett Strängnäs som växer i just Långberget -Finningeriktningen.  Beslutet var ogenomtänkt och pressades igenom utan att man hade klart för sig vad som väntade bakom nästa hörn, ett utmärkande drag i majoritetens politik.

Att sedan kalla Moderaternas alternativa förslag som syftar till att Finninge barnen får gå kvar i sin närmiljö fram till och med sexan, för medialt utspel, och därefter under galgen göra en pliktskyldig endagsutredning av förslaget, för att kunna påstå att det alternativet inte är lika bra på längre sikt, det lär inte höja invånarnas förtroende för den kommunala skolledningen.

Fredrik Lundgren (ordf BUN) anser att han i sin roll har mandat från hela folket att genomföra detta steg bakåt. Då bör han inse att oppositionen är nästan lika stor som majoriteten och att vi har en helt annan åsikt i frågan. En klok politiker lyssnar.

| Okategoriserade | 3 kommentarer

M och V i gemensamt krav att skolan måste prioriteras Strängnäs!

Strängnäs tidning redogör för oppositionens krav på mer resurser till undervisning genom omprioritering från kommunhuset, bla från politisk organisation, ”konto för särskilda utgifter”, konsultarvoden mm.

Moderaterna, Strängnäspartiet, Mariefredspartiet, KD och V har skrivit en gemensam debattartikel i EK/ST.

Vänsterpartiets gruppledare David Aronsson, som har en pragmatisk och kunnig hållning i politiken, skriver på sin partiblogg att många kan vara förvånade över att Moderaterna och Vänstern går samman i ett gemensamt krav. ”Samtidigt kan väl ingen tycka det är seriöst att föreslå skattehöjningar, för kostnader som vi inte tycker är prioriterade” och David nämner områden som är överfinansierade inom kommunstyrelsen, som Leanprojektet och den utbyggda politiska organisationen.

Och vi Moderater håller med. Skattehöjningar gillar vi inte. Men det är bra att göra medvetna prioriteringar.

Oppositionen prioriterar undervisningen i skolan. Kommunens viktigaste uppdrag!

Majoroteten har gått i den klassiska fällan. Det är ”kul” att ha resurser på nära håll . . . . .Men uppdraget, vad var det ????

| Okategoriserade | Lämna en kommentar