Grafikens Hus i Mariefred

I går kväll var kommunstyrelsens mfl politiker inbjudna till Grafikens Hus där ledningen, främst Christina Jutterström och Pia Rystadius, framförde en professionell och engagerad berättelse om verksamheten, dess problem och deras visioner för framtiden. Grafikens Hus är ett nationellt centrum för grafisk konst som också har en konstnärsverkstad och lokaler för små konferenser eller andra typer av arrangemang.

Grafisk konst innebär att konstverk multipleceras i en flerfaldig men begränsad upplaga, det ökar tillgängligheten för oss vanliga människor som inte kan investera enorma summor i konst. Ett vanligt prisintervall för grafisk konst är 1000 kr – 6000 kr, fullt jämförbart med inköp av prestigefyllda inredningsdetaljer och betydligt mer unikt, mer innehåll, mer uttryck! Och för den som inte vill eller kan köpa, är Grafiken en tillgängligt konsthall, här ute i landsorten.

Vi politiker förstod igår att det inte är lätt att i längden driva en så pass speciell kulturverksamhet på en liten ort som Mariefred. Olika lösningar med annat huvudmannaskap och någon typ av permanent bidrag från landsting eller kommun diskuterades med eventuella ”motprestationer” i allmänt tillväxtsyfte eller i samhällsnyttans tjänst, som tex konstaktiviteter för barn och unga.

Kultur är viktigt och nutida konst (Contemporary art) är ett fundament av uttryck ur vår tid och civilisation. En tydlig utvecklingspolitik för kultur och för konst måste finnas i ett land som pretenderar på att vara ett ”Föregångsland”.

Minns Winston Churchills kommentar under andra världskriget, när andra ville ta bort alla resurser från kulturen för att skicka in i krigsmaskineriet: – ”Vad har vi då att försvara?”

Men en offensiv kulturpolitik behöver inte alltid innebära ökade bidrag (även om detta naturligtvis behövs i många sammanhang).Kulturen skulle kunna blomstra mycket mer tack vare riktade skattesänkningar. Att nyproducerad konst i Sverige är belagd med 25 % moms vid försäljning är absurt. I Frankrike är den skattesatsen 6 %, i Florida 3 %. Konstbranchen skulle också kunna blomstra än mer om företag tilläts investera i konst utan straffbeskattning. Fler konstnärer skulle kunna skapa och leva på sitt utövande.

Vi har ett flertal internationellt ansedda konstnärer i landet och flera kvalitetsgallerier som har större andel försäljning utomlands än här hemma. Frågan är, vill vi ha aktuell högkvalitativ konst i Sverige? Jag kan förstå en av de internationellt framgångsrika Stockholmsgalleristerna som säger ”svenskar är framförallt teknikälskande bönder”.

Vill vi vara bara det, eller något mer?

Åk till Grafikens hus!

| Okategoriserade | 3 kommentarer

Går S på Moderaternas linje i Strängnäs och häver personalbristen i äldreomsorgen ?

På gårdagens kommunfullmäktige debatterades Kerstin Svenssons (M) motion att åstadkomma en höjning av personaltätheten i äldreomsorgen från 0.48 ( vilket är bland de absolut lägsta i landet) till 0.50. Tord Tjernström (S) slingrade sig mellan Jens Perssons (Kommunstyrelsordförande för Centern) hårda bevakning och Kerstin Svenssons skickliga debattinlägg. Men Tord Tjernström, Socialnämndens ordförande, öppnade överaskande med att han visserligen inte kunde stödja Kerstins motions formulering men att han ändå avser att stödja Moderaternas linje i budgetförhandlingarna. Och är Moderaterna och S överens, då är saken klar! Då kan vi få en välbehövlig förstärkning ute på de extremt lågt bemannade äldreboendena!

| Okategoriserade | 2 kommentarer

Enkelspår i Strängnäs

Vid mitt första samtal med Peter Lundberg, då inkallad av Jens Persson som tillfällig kommunchef hävdade Lundberg att Strängnäs kommuns alla problem beror på att det ”aldrig funnits någon stark man” i ledningen. Redan då märktes ambitionerna . . . .

Vad har hänt sedan dess? Den sittande majoriteten förlorade ett val, men köpte Miljöpartiet för en kommunalrådspost med 45.000 kr i arvode, och Jens Persson sitter kvar på sin ordförandestol. Kommunstyrelsen tog så småningom ett beslut att anställa Lundberg, detta verkställdes inte, istället hade Lundberg (troligen) av skatteplaneringsskäl trixat till sig en olaglig konsultarvoderingen. Kommunstyrelsen var förd bakom ljuset.

Den kvinnliga topptjänstemannen som med integritet och allmän klokhet varnade, och dokumenterade sina varningar, för att skydda sin tjänstemannakår från att bli betraktade som medskyldiga i Persson-Lundbergs fleråriga spel, hon avpolleterades genom en av Lundberg rekordsnabbt iscensatt omorganisation den 1a januari detta år.

Under Lundbergs år har kommunens tjänstemannaorganisation vuxit som en svamp i regn. Och regnet, det är hela skattehöjningen på 90 öre 2009. Såväl personaltätheten i äldreboenden som i skolan är idag betydligt lägre än innan skattehöjningen. Minst hela skattehöjningen ( ca 50 miljoner) ligger i dels en utökad politisk organisation, dels i en utbyggd tjänstemannaorganisation.

Medicinsk vetenskap, där jag har min bakgrund ( Karolinska institutet), bygger på kontinuerlig kunskapsuppbyggnad, och det är inte förenligt med god yrkessed, att inom medicinska yrken, bortse från dokumenterad eller på andra sätt samlad yrkeserfarenhet. Detta för att enskilda patienter alltid skall få tillgång till bästa vård och inte behöva bli utsatta för experiment. Tyvärr är kommunalpolitiken, i jämförelse, alldeles för lättmanipulerad.

Vad Strängnäs invånare fn är utsatta för är just ett jätteexperiment där kommunstyrelsen ordförande Jens Persson med emfas hävdar att om vi inte satsar de 50 miljonerna på en utökad politik- och tjänstemannaorganisation omkring kommunchefen då kommer Strängnäs kommun att bli en ”insomnad idyll”. Det är som om jag skulle säga till alla mina patienter: Om du inte satsar 15.000 kr om året så att jag kan anställa lite mer folk här på kliniken då kommer det att gå åt skogen med din tandhälsa!

Vilken nytta gör Nämnden för hållbart samhälle? (Miljö och jämdställdhetsfrågor måste ju implementeras i hela organisationen) Vilken nytta gör kommunalrådet Terese Askerstedt (MP) som har haft absolut noll att bidra med i kommunstyrelsen? På vilket sätt kommer de 32 miljonerna avsatta för kommunchefen/tillväxtgruppen att gynna Strängnäs tillväxt ??
Parkinsons lag har i Strängnäs fått ett ansikte! Ett tydligt symptom på den med ökande resurser ökande ineffektiviteten är oförmågan att sköta handlingar korrekt, se dagens ledare i Ekuriren.

”Starke man”, det tillhör en passerad tid i svenska kommuner. Persson – Lundbergs insteg har blivit till ett stort steg bakåt för vår kommun. Framtidens ledarstil bygger på kreativ laganda, öppenhet och nytänkande där incitament finns för att invånarna skall få så stor nytta som möjligt av sina skattepengar. Och där man lyssnar på invånarna!

Strängnäs kan bättre!

| Okategoriserade | 7 kommentarer

Att säga adjö

Idag ”jobbade” jag på äldreboendet Mariagården i Strängnäs, eftermiddagen och kvällen. Första intrycket när man kommer till ett äldreboende ljuger sällan. På Mariagården är det trivsamt, inga obehagliga lukter, varm och vänlig personal som arbetar ytterst effektivt men avspänt. Bemötandet är trevligt och vant mot de äldre, det märks att personalomsättningen är låg, alla verkar ha ”koll”.

Chefen Mona Larsson, är karismatisk och engagerad och har arbetat länge i äldrevården, men älskar fortfarande sitt arbete. Det är beundransvärt att se att personalen trots en ovanligt låg personaltäthet ( 0.48) klarar att skapa en så trivsam, avspänd miljö för de äldre med tanke på så mycket tungt arbete som måste utföras.

Upplever att Strängnäs generellt har en äldrevård av hög kvalitet även om personaltätheten behöver punktvisa förstärkningar. Sannolikt fungerar det ändå så pass bra tack vare att vi har mycket bra arbetsledare och gruppchefer på boendena. Arbetet utförs effektivt och man har god organisation och planering. Ändå är tiden liten för att hinna samtala med äldre.

Träffade en av mina egna patienter, nu 95 år, en underbar man som gått hos mig på tandläkarmottagningen i minst 15 år. Vi har alltid haft så fina och intressanta samtal, och för mig var det roligt att träffa honom igen, vi hann prata en hel del, det var fint. Alla vi som jobbar inom vården, vi har alltid patienter vi särskilt fäster oss vid. När jag skulle gå följde han mig med sin rullator till expeditionen där jag tackade ”mina medarbetare” och gruppledare. Sedan följde han mig ( och hjälpte mig att hitta tillbaks till) omklädningsrummet. Och så sade vi adjö ”det har alltid varit så trevligt att träffas . . . och att talas vid . . .” . . . Och vi förstod väl bägge, att detta sannolikt var sista gången.

Vad det är sorgligt att säga adjö till sina patienter och vänner. Men jag är i vart fall väldigt glad att min patient och vän har det så bra när han nu är så gammal.

| Okategoriserade | 1 kommentar

Talet till Företagarna, som Oppositionsrådet inte fick hålla på Strängnäs Näringslivsdag

Det är fantastiskt att se så mycket företagare här i kväll på Strängnäs Näringslivsdag, och också medarbetare till företagarna. Medarbetarnas engagerade arbete är nog så viktigt för vårt lokala näringsliv.

Det finns mycket att säga om näringslivspolitiken i Sverige, men nog har attityderna förändrats. De som har varit med ett tag, som jag från början av 90-talet, minns att då var det närmast fult att vara företagare särskilt småföretagare. Då var vi objekt som staten jagade med blåslampa. Den tiden är ju faktiskt förbi, attityderna till företagarna har förändrats till generellt positiva, – det är ju alltid något. För övrigt är det väl ungefär, samma skattebelastning och samma besvär, nu som då. Sverige sticker ut negativt genom att ha färre småföretagare än andra europeiska länder, vi har också färre andel yngre företagare än övriga Europa och också högre ungdomsarbetslöshet.

Det krävs en hel del för att bli företagare, mycket slit i början, utan särskild uppmuntran, tvärtom kan jantelagen ibland göra sig påmind för den som tar steget ut i företagandet från en tryggare anställning. Närstående är inte alltid entusiastiska, föräldrar blir ofta oroliga, familjen tycker att vi jobbar för mycket, möjligen kan man få en vänlig klapp på axeln på banken, om det har gått bra, eller också höjer de ett varningens finger, det är också bra !

I övrigt är det oftast bara själva kunderna som riktigt förstår vad vi småföretagare sysslar med.

Men vi har all anledning att vara stolta. Företagare skapar jobb, vi driver utvecklingen, vi är innovativa, vi håller nere byråkrati och kostnader, vi håller nere sjukskrivningskostnaderna (varken vi eller medarbetaren har tid att vara sjuk) , och vi älskar våra jobb. Men jag skulle en kväll som denna vilja lyfta en annan sida av företagandet som få talar om men som är nog så viktig.

Det är företagarens suveränitet i betydelsen självständig och oavhängig. Vi finns till för våra kunder inte för någon annan. Hela företagandet bygger på att göra ett bra jobb, det är kunderna som skall tillfredsställas, ingen annan. Det skapar människor som står över intriger och maktspel, det skapar människor med stolthet och äkta engagemang, som inte behöver tillhöra något visst parti , som inte måste ha de rätta vännerna eller släktingarna, som inte behöver huka sig för någon knäpp eller tvivelaktig chef som diskriminerar eller förminskar oss.

Med envishet, hårt arbete och mod kan småföretagaren ställa sig utanför dominerande maktcentra och istället följa sina egna prioriteringar och behov av självförverkligande. Detta skapar mångfald och självständiga individer och det mår hela samhället bra av. Så nu tar vi och skålar för de ansvarstagande och frihetsälskande, för företagarna !
Det är vår dag idag!
Skål Alla!

| Okategoriserade | 6 kommentarer