Att rädda Östersjön är vår gemensamma angelägenhet

Östersjön, detta vackra hav med sina tusen öar och sparsmakat vackra fauna och flora, mår inte bra. Ännu en sommar har gått med exceptionell och giftig algblomning, ett sjukdomstecken i ekosystemet främst på grund av övergödning. De döda syrefattiga bottnarna breder ut sig, med dramatiska följder för djur och växtliv och också för oss människor och vår relation till havet. Östersjön är ett av världens sjukaste hav.

Visst har åtgärder gjorts i Sverige, med reglering t.ex. för jordbrukets gödsling, djurgårdars gödselhantering, för vattenrening och avlopp. Likväl är minskningen av kväve och fosforutsläpp till havet så pass liten att vi vid nuvarande nivå inte kan förvänta oss att se någon förbättring av havet under överskådlig tid. Många andra länder som Polen och Danmark har betydligt vagare lagstiftning som innebär än större utsläpp. Det är nödvändigt att Sverige som den största strandägaren och som ett framgångsrikt land tar ledningen i ett offensivt arbete att rädda Östersjön.

Svensk lagstiftning kan utvecklas, och trimmas för att minska övergödningen. Men det handlar också om att etablera nya metoder inom svenskt jordbruk och utan att äventyra dess konkurrenskraft. Intressanta lokala vattenvårdsprojekt s.k. LOVA projekt (Länsstyrelserna) pågår i t.ex. i Sörmland, där man med kalkning minskar näringsläckaget, och ändå upprätthåller goda skördar. Sådana metoder bör uppmuntras och implementeras. Sverige kan offensivt ta täten och driva dessa frågor också inom EU.

Där har kloka politiska beslut tagits angående utkastförbud av fisk och fiskekvoter, bl.a har Christofer Fjellner (m) varit pådrivande. Torskbeståndet har repat sig efter en svår kris omkring år 2005. Dock är beståndet ännu av för liten storlek. Att det finns stor torsk i havet är viktigt för ekobalansen då den delvis kompenserar för övergödningen i näringskedjan. Det är glädjande att EU-arbetet i denna fråga fungerar och viktigt att det följs upp och implementeras snabbare än vad som varit fallet.

Vad gäller enskilda avlopp torde den svenska lagstiftningen kunna differentieras för att få bättre effekt. Helt olika förutsättningar råder vid olika lägen och i olika delar av landet. Kunskap och upplysning till sommarstugeägare är också av vikt.

Forskning och utveckling är nödvändigt, för att minska belastningen på havet, inte minst med tanke på kemikalier som idag inte tas om hand av reningsverken. Min bedömning är att efterfrågan på miljövänliga produkter kommer att stiga snabbt, en utveckling som bör uppmärksammas på alla fronter.

Som konsumenter kan vi alla göra skillnad. Den som vill värna Östersjön kan t.ex. undvika kött från belastande industriell produktion, och överhuvudtaget välja produkter som odlas genom ett kretsloppstänk. Vi kan också minska den kemiska belastningen genom att använda tex hygienprodukter med relevant miljömärkning.

Östersjön är vår gemensamma pärla, och allas vår angelägenhet.

| Okategoriserade | 1 kommentar