Utan kunskap i historia – och den upprepar sig

Idag har regeringen aviserat en rejäl satsning på försvaret, på kort och på lång sikt. En helt nödvändig satsning med tanke på den otillräcklighet i försvaret som bla Riksrevisionen pekat på, och det kraftigt försämrade säkerhetspolitiska läget. Nu är inte höjd beredskap något som kan uppnås med en sk ”quick fix”. Det tar tid innan vi byggt upp en reell försvarsförmåga igen.

Jag har varit kritisk till den av de senaste regeringarna förda försvarspolitiken, bla då vi satsat betydligt mindre än våra grannländer, på försvaret, räknat i procent av BNP.

En dag som denna skall man glädja sig över en bra kursförändring, men det är alltid viktigt att utvärdera och att analysera misstag. Precis samma misstag gjordes efter första världskriget i 1925 års försvarsbeslut. Då bestämde man sig för att den eviga freden hade kommit och skrotade större delen av svenska försvaret. Detta misstag var ödestigert när andra värlsdkriget närmade sig. När dåvarande statsminister Per-Albin Hansson (S) vid krigsutbrottet deklarerade ”Sveriges beredskap är god” var det inte alls med sanningen överensstämmande. Även om en kraftig upprustning påbörjades så var inte krigsmakten i full trim förrän långt efter krigsslutet. Det var genom ganska mycket tur, kanske också viss politisk skicklighet, men också genom ett rätt omoraliskt dubbelspel som vi inte hamnade i direkt krig.

När jag gick i skolan i mitten av sextiotalet fick vi lära om detta redan på mellanstadiet. Naturligsvis med den inlevelse, som den likt vår magister som var inkallad under kriget, kunde delge. Vår magister var för övrigt aktiv socialdemokrat. Många i min generation har också starka minnen av fäder som berättat hur det var att ta emot flyktingar från Norge i de Lappländska fjällen eller släppa igenom de tyska transporterna av soldater och vapen genom landet, eller att plocka upp baltiska flyktingar i små flytetyg ute vid Stora Björn.

Minnen försvinner med tiden, med de nya generationerna späds kollektiva erfarenheter ut, om det inte hålls vid liv. Det uppfattar jag att man gjort betydligt bättre i både Norge och i Finland. Historieämnet har varit nästan helt reducerat i svensk skola under 80 och 90-talet, vilket bidragit till att freden här har betraktats som närmast självklar.

Det är klart att en större historisk medvetenhet borde ställas på ett politiskt ledarskap. Men medvetenheten hos dem som röstar är viktig. Det är till syvende och sist folkets röst som styr. Och ju kunnigare folk, desto bättre politik. Det kan man tydligt se, om man tittar sig runt i världen.

Men vilka fel har politiken gjort? Enligt min uppfattning var det fel att öppna upp försvarets kassakista för budgetförhandlingar. Man har också fixerat sig alldeles för mycket vid frånvaro av hotbild. Att en hotbild kan uppstå snabbt, det ser vi nu. De varningstecken som fanns ignorerades dessutom på ett ganska flagrant sätt. Nu måste vi bli bättre!

| Kategori: Okategoriserade.

2 kommentarer

  1. Karlis Neretnieks

    Maria, du har så rätt, av historien kan man lära mycket – men det tycks vara väldigt svårt att göra det.

    Tyvärr är det så att regeringens ”satsning” på försvaret knappast utgör ett bevis på att man lärt sig något av historien.

    Det positiva man kan säga är att regeringen tycks ha vaknat – det kanske behövs ett försvar.
    Men sedan blir det mer problematiskt. Om Ryssland åter blivit ett hot så kanske man borde satsa på åtgärder som ger utfall lite tidigare än om tio år. T ex kunde man ha satsat på områden där resultat (effekthöjning) kan nås inom kort tid (1-2 år), d v s övningar och personaluppfyllnad av förbanden. Där tycks dock beslutade besparingskrav (bl a RB 5) och tillförda medel till del ”nolla ut” varandra de närmaste åren. Effekthöjningen (från en extremt låg nivå) under nästa mandat period är nog mycket liten, om ens någon. Vi får hoppas att Putin håller sig lugn under de närmaste fyra åren.

    Nästföljande period 2019-2024 ser det skenbart lite bättre ut. Dock, ”materielberget” som måste omsättas kräver i storleksordningen 40 mrd, dessutom så har regeringen plussat på med 10 JAS, nya luftvärnsrobotar och ytterligare en ubåt, utöver detta (uppskattningsvis ytterligare ca 15 mrd). Lägger man ihop vad regeringen avdelat till materiel i sin ”satsning” så är totalbeloppet för perioden 2015-2024, 14, 4 mrd. Det kommer inte räcka långt.

    Tyvärr ser det ut som att försvarsförmågan knappast kommer att öka, varken på kort eller lång sikt, snarare tvärt om. Ledsen för det.

    Men det styrker din tes att lite mer historiekunskap inte skulle skada, såväl vad avser hur omvärlden kan förändra sig, och hur lång tid det tar att rusta upp även om man satsar rejält. Från år 1938 till år 1942 ökade Sveriges försvarsbudget från ca 250 mkr till ca 2000 mkr (800%), huvuddelen av programmen var genomförda ca 1947, med dåtidens avsevärt kortare ledtider.

    Hoppas att du kommer in i Riksdagen och kan påverka de ”historielösa”.

  2. Stort tack Karlis för din initierade kommentar och analys av dagens försvarsutspel. Tack också för alla gånger du bildat svenska folket i spörsmål vad gäller försvaret i Radio och TV med din sakliga argumentering.

    Dagens besked är ändå en nödvändig kursändring i rätt riktning och vi får hoppas utvecklingen går åt rätt håll både säkerhetspolitiskt och försvarspolitiskt. Jag delar din uppfattning att man borde förstärka personalsituationen för att få förbanden funktionsdugliga och att genast få igång övningar. Det är också mycket bekymmersamt med det bristande förtroende som finns mellan Försvarsmakt och politiken, från bägge håll! Men idag finns många som granskar försvarsfrågan som också alltmer fått allmänhetens och medias öra. Det är bra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>